Plötsligt satt jag där som om jag vaknat upp. Framför mig står han som inte talar i ord. En stilla förundran, tillfredsställelse och trötthet sprider sig i min kropp. Där är han. Frammanad, hungrig och trött. Porten står på glänt mot en upprivande värld. Ett värld utan regler. Ett kaos utan gränser. Han går sakta tillbaks och stänger porten efter sig. Kvar står hans gåva. Den som talar om sånt som ord inte kan beskriva. Kvar står spåren av hemligheten. Detta får jag ana. Detta får jag förundras över. Men nu ska jag ta ett steg tillbaks. Jag tror han varnade mig. Det finns gränser för det gränslösa.