Nu svävar mina tankar mellan huvudena på de i min omgivning.
Att uppleva dem som nästan lite nära slår dövörat till i mitt sinne.
Hinnlappar runt min tänkande hjärna,
ett sömnigt lucker som skyddar mot överbelastning
tar mig ändå inte bort från ett hoppfullt tillstånd.
Om än det svider och kvider under ytan.
Så vaknar jag sakta som ur en berusning och faller mellan stolarna.
Jag kan nog bara vänta och se
och låta skälen skjunka utan anledning.