för mig tillbaka
till den bekymmerslösa
tid då inget
talade för

att mitt
levnadsöde
skulle
bli

ängen
min älskade
äng
i utkanten

var min verklighet
där, där
systemets funktion
och självbild

aldrig
behövde
uttalas
eller förstås

Livet
kunde
levas
i lycklig

ignorans
över
relationernas
bristfällighet

eller?