när en flykting korsar sitt spår ska han finna
att spåret kallnat
och gravstenar kastar långa skuggor
över den tid som flytt

där har blivit så tyst
trollen har spruckit
för samma sol som nu snart går ner

landskapet nött och slitet
lägger sig för hans fot och ber om ursäkt
för sin fortfarande existens
ifall det har förhävt sig i hans minnen

alla hör
men ingen lyssnar