Dina steg är alltför många och så väldigt långa.
Jag vill gå med dig men halkar obönhörligt efter,
jag orkar inte springa mer. Kan inte anstränga mig.
Jag vill njuta av din värma och din närhet,
men distansen du lägger mellan oss är inte bara fysisk.

Vill vara stark, för dig men även för mig.
Vill vara glad, för dig men även för mig.
Vill vara jag, för dig men även för mig.

Medan avståndet utvidgas till en evighet känner jag hur all kraft rinner ur mig som om jag hade ett stort blödande sår.
Kanske är det vad jag har, kanske är det så det är.
Du var min energikälla och utan dig är jag för evigt dömd att misslyckas