ibland får jag be om ursäkt för min kärlek
tyst
inför mig själv 
den är ju till hälften hemlig

kärleken är så tung och varm
den är för mycket
och den vet inte att föra sig
för den har ett bultande hjärta
och är fylld av glädje som en heliumbllong

jag kan inte alltid kontrollera den
det är sant
och jag borde väl inte härbärgera den
men den gör mig så lycklig just nu
så snälla: 
får jag behålla den? 
åtminstone tills vidare?