*

när natten nuddat nåden
stänger dimman in staden

skramlet av järnsatta trähjul
vagnens borttonande

uppfällt fotstegs gångjärn
en bit av en kjolfåll

(tryck dig intill. vi går när vi går. det är en bister måne i natt och ännu ligger förtöjningarna runt kajplintarna tungt. var händelse har sin tid. var tid har sin längtan.)

*

det första skenets vandring
över kullerstenarna

ångande slitna stenar
gamla rester av mat tobak och glassplitter

leran
drar undan foten

hettan mellan husen är påtvingande intensiv

längs väggarnas värmedaller
dammets dans

ännu skingrat
oupptäckt av den sökande dimman

grändens tysta tvekan och övergången

ingens lycka når dit in
där kjolar hänger trasigt tunga

*

staden vaknar viskande
saknar sina spår

vart är kusken

*

på en åker utanför
en bit fransigt tyg

tömmarna hålls hårt
frustande hingstar

piskan viner

*

en bar fot på het sten
skitiga halvor av spår

en stig att gå
ett steg i taget

*

han visste ingenting
kusken

*