Inte ett skvatt
för hur många gånger så har jag inte bara trotsat döden, men ändå så står jag kvar här och bockar och bugar
och bara tar av mig min hatt för livet

Om jag är rädd för döden?
Inte nämnvärt
Men självklart så är livet ingenting som jag bara tar för givet då jag håller det myckert kärt
Men ändå, för jag vet
att den dag som jag upp till himmelen går, så vet jag att det däruppe bara väntar på mig en liten kvast
som jag genast kan börja att rida på
och det är då jag som ett trollpack kommer hem till dig och hälsar på
helt mystiskt och skrämmande som ett litet spöke
bara på ett litet besök
Och det är då när du märker att dina skuggor igenom månens sken igenom fönstret på väggen din
visar fler skuggor än två
Ja, det är då som du börjar att förstå att det just nu är något stök på gång
Vem fan är det där i mörkret, skriker du högt, för dig själv!!

Om jag är rädd för döden?
Ja, jag var det en gång i tiden, men inte nu längre eftersom man nu inte själv riktigt vet till hundra procent
eller kan kontrollera eller styra sitt öde som man egentligen kanske bara vill kunna göra
Murphys lag!

Ken Cassel
13/1-2011.