mitt bland
det solbrynta porlet
av sprudlande skratt
och latinsk dansmusik
kändes pulsen
och hördes andan
av din sorgsna trängtan
och förtvivlade lidelse

du har fått allt och
du har sett världen
nu försöker du njuta av stunden
för du vet om att
din skönhet förblindar

men du
är inte säker på hur blind du själv är
när du
med din man vid din sida
när du
och hans uppmärksamhet riktad mot världen
när du
låter blicken forska
efter någon
som kan forska i ditt universum

varför du strålar
så torterande vackert
i dina purpurkläder
av serafisk gracé
när du
med din andra hälft vid sidan
ändå söker efter en halva att
fylla ut din ensamhet med

medan dina gyllene ögonkast
förgyllar din förtrollade omgivning
inser du plötsligt
att du levt för fort
i din tilldelade tillvaro
av bärnsten

försök inte förneka att
din blick vill avslöja åtrå
ditt leende möta sanning
din vals inbjuda händer
och ditt hjärta skydd mot plågor

inuti mig
kan jag se att
vi är ämnade
att vara
vid
på
och
i
varandra

inuti dig
tydde jag,
under den mikrosekund
då våra blickar möttes,
den själsliga massaker
som höll dig dansande
bakom din andra hälft
under Augustis våglängder