orolig uppsyn
halvtom flaska i handen
ställer om
ställer in

Måste vara glad,
inför en tveksam sommarlördag
men varför tvivlar jag på mig själv

vinden blåser folkfest
tälten skrattar älskog
pressen sätts
på sönderpressad njutningsförmåga

Måste få glasögats immiga insida att klarna,
måste torka tårarna
men varför tvivlar jag på mig själv

mörkret kommer
och mörkret går
mörk är jag född
och mörk lär jag förbli

Måste ljusna till,
för dom ser bara mörker
men jag tvivlar på mig själv

lystersvag
men viljestark
uttrycksfattig
men fantasirik

Måste öppna mig mer,
underlig som jag är
men jag tvivlar på mig själv

björken bildar sällskap
granar gömmer himlen
eken tappar solsken
sälgen sväljer pusten

Måste lätta på trycket,
spänna av, släppa loss
men jag tvivlar på mig själv

utvandrad
invandrare
invand
vanheder

Måste anpassa mig,
förstå min närmsta granne
men jag tvivlar på mig själv

vacker som nykär
fjärran förälskelse
famn utom räckhåll
hänryckt ur vardagen

Måste våga mera,
attrahera kärlek
men jag tvivlar på mig själv

djupa underjordstankar
skyhöga dagdrömmar
jordnära samkramar
ord i nära ovänskap

Måste vara vänlig,
vara mindre avskyvärd
men jag tvivlar på mig själv

gravitation mellan hjärtan
andning som samklingar
kroppslig avsaknad
iakttar från min lagrangepunkt

Måste vara fri,
bekämpa mina bördor
men jag tvivlar fortfarande

jag borde
jag skulle
jag kommer att
jag är

Jag måste börja duga,
dom andra är för fega
att säga
älska
att se mig.

Dom väntar på min
bekräftelse,
men just nu
måste jag vara rädd.