Stormvindarna svepte i regnet över åkern
där de två björkarna stod höstklädda.
Tjutande av skratt slet vinden deras grenar
tills en av dem var tvungen att ge upp.

Hon såg sin stolta broder fällas till marken,
grenar knäcktes och rötterna slets upp,
hans liv släcktes i ett knakande jämmer.
Böjd över broderns likbleka våta stam
fällde hon så sina sista gyllene blad.