Och jag vet
det är dags att bege sig hemmåt nu.

Nätterna,
de blir ju kallare,
mörkare och jag
måste sova, har ju ett liv
att vakna till imorgon.

Och jag vet
sex är det enda
våra kyssar leder till, sex
är det enda jag vill
att de ska leda till.

Men ändå
precis när verkligheten börjat glida, när
all kroppens blod måste pumpa
på ett och samma ställe
(för det blev så varmt och levande plötsligt så skönt och snälla stanna i mig länge till, stanna där, allt jag vill är att ha dig där)
så slutar han röra sig ovanför mig
så slutar han röra sig
i mig,
och hans ömhet vill jag inte ha så här
tar det slut.

Och jag vet
efter sex kommer tomhet kommer ingenting,
men jag försöker cykla i mörker, försöker
låtsas inte längta
efter kärleken och den där värmen,
men inte ens natten
tar emot mig då..