sommaren åttiotre

elva veckor, sjuttiosju dagar konstant regnande

vi satt skräddare på mattan

knuten av händer, bruten alla gränsers stränder

vi flög

över alla gränsers gränser med musiken

Indochine U2 och Clanards och Dylan

Led Zeppelin The Alarm och vi

vi var publiken

vi flög

och aldrig var det torrt i någons öga

aldrig var det torrt på vägar åkrar

och i skogens föga närhet

mitt i rustiken mitt i trafiken

med öppna fönster och öppna sinnen

ahh vilka minnen där invid ljus

och våningar dimmiga bland köpingen hus

tårar för rytmiken

tårar för mystiken

Tack Anne-Marie

för ett underbart åttiotal

*