Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

för en vän




Vandraren; konstpaus

 

 

*

det du skapar är konst och det du är, är konst

det du förstår är konst

och det du inte förstår är konst och sån

är kärleken jag känner

 

konst

du är konst

 

och det konstiga med det är att

det du är, är detsamma som min kärlek

och det du skapar är också detsamma och alltså

 

är kärleken inte min utan din

så konsten är kärleken och kärleken är din

och det konstiga är inte längre konstigt 

 

och jag kan bara njuta och se på

när du lever din konst genom min

så förstå

 

jag har inget att ge

jag har inget att be om

jag har bara din konst att förstå

 

bara din konst och att få nära dig gå

 

därför vägrar jag stå

och jag vägrar som så att bli grå

för en strimma av guld så förstå

 

du är konst

 

och din väg att gå fri för att skapa din värld

den är kantad av mina staket

som blommar av dofter och vajar för vind

och med grinadarna öppna för färd

 

din konst att stå bi för att skapa din väg

den är älskad av mig så du vet

du är värd du är konst

därför vägrar jag stå och jag vägrar som få

att förstå att en kärlek bär sår

 

du är konst

 

för om ingen nu äger och ingen ser bort

så kommer den bara bestå, ja förstå

vad är mening med allt om vi går

 

det är konst det som är - det är konst

 

det som vänder mot inåt förs utåt ibland

det är skapandets hållande hand

det är inspiration det är kraftillusion

det är konst

 

det är du och din värld

 

därför inga som helst hårda stramande band

som ringar och papper med namn

därför inga - vad helst som kan rama den in

denna kärlek jag lotsat i hamn

 

det är konst

 

nu förtöjd mot en pål' och med landgång med rep

du kan vandra hur helst som du vill

för din fröjd som en våg kommer mot dig i svep

den ska famnas, med ens läggas till

 

 

du är konst

 

och jag väntar tills trossen är av

för på haven där hämtar du kraft

 

 

varför kommer du utan din stav om igen

varför kommer du utan din vän

 

 

du är konst - du ska tala igen

*

 

[Vandraren; en man, en legend, en konstnär, en själ jag har mycket nära Hjärtat. Där finns det jag kallar äkta Kärlek. Helt omedvetet och mycket ödmjukt. Sett av andra som ett hot, som en röra och som nåt nåt störande, och som ofta har tagits som hån, trots att givmildheten alltid följts av totalt naken respektfullhet utan minsta lilla tillstymmelse av översitteri, krav eller egoism. En själ som snart förstår.. Vandraren.]

 

Jo det är ju så - Vi gillar det bägge två.

*

vi möttes för bådas behov

vi möttes när hösten tog rov

vi möttes där året i skov tog sig mer

av år att förleda en vänskap

 

vi möttes för en enda sak

vi möttes, för vägen var rak

vi möttes och skildes

vi stöttes, och till dess det skapas igen

 

på det hav som har legat i mojnat

 

Konsten och Skapelsen - Guld; Alkemin

vår boj som vi ankrar oss i

där ett plus och ett till blir ju tre som ett vi

nu hissar vi landgång - Kom in!

 

du är konst

du är liv

du är kraft

*




Fri vers av Pot Pourri
Läst 187 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-01-19 05:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pot Pourri
Pot Pourri