Trappan är brant
Stegen är höga
Man måste kämpa
För att ta sig upp
Anfåddhet river i lungorna
De trötta fötterna halkar av utmattning
Du kan ramla
Om och om igen
Men så länge du kämpar vidare
Trots skrapsår och blåmärken
Kommer du att lyckas ta dig dit upp

Även om dörren där uppe är låst
Så kan man alltid sparka in den
På ett eller annat sätt

Ge inte upp