Vattnet
som förvandlar de frysta trottoarerna
till ortopedarbete
faller tungt mot öppet fönster
allt medan Winnerbäck tar ton
där inne i vardagsrummet
Köket är litet
men världen mindre

Lågan
från stearinljusen
reflekteras
i ett enda ögonpar
men inga kristaller skymmer iris
Inte ens bröstkorgen ekar
längre

Havtorn och vanilj
berikar inte enbart tekoppen
utan smeker även varligt
de brusande artärerna
Skänker en värme som kontrast
till den nakna världen
på andra sidan rutan

Året
som gick
gav inte kärlek
men jag vann vissheten
och lugnet mellan revbenen
För jag vet nu
att den dagen kommer
Då trösten för en
blir vinet för två

För
så snart hjärtat orkar
kommer ögonen att se
det som sinnet söker
Tills dess
har jag inget emot
att leva
i den förväntansfyllda tiden
mellan en decennielång vinter
och en fjärran sommar







Tiden får ta tid