Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nog

I

höftens spiral förför
övrigt i grönt linne
läten under gräs

tvål över handleder
någonting så att säga inkört
ljud som inte bär

snusspår över sårig kind
ledbruten även och Brutus
musslor vidgas
hans leende

II

det växer mycel inuti
sumpmarken befruktad
Kaducéen Ur verktyg

III

vi höll samman det gick inte att undvika vi var unisona ett tag vi passade på att blunda ungefär efter sex
vridet smärtsamt äckel kommer och stannar ett stadigt humör
vi har ett hem vi straffas kontinuerligt alla andra alternativ är värre
men vi har inga val vi växer jag blir stor och du galen


IV
- Rösten i huvudet som blir för mycket. Hon hade mörka ögon.
Hans var grå, som rök hon brukade blåsa i mina, de var grå.

Hennes fingrar var varma döda klor.

Det skrapar i min rygg, jag föddes med ett skrap.

Det är svårt att stänga ögonen. Det är en svår stund. Både i början och slutet. Hon berättade det för mig.
Jag visste vem jag var. Varifrån jag kom.

Tvångstendensen.

Livets ofrånkomlighet.

Osläckt kalk.




Fri vers av objekt3
Läst 344 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-01-18 15:35



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En mäktig dikt från början till slut.
2019-08-14

  TrollTörnTrappan VIP
Suggestivt framglimtande text... om något värre än det värsta?!?!? ...fångat med effektiva sinnesintryck, av svårbortblundad belägenhet, dess outplånliga spår!
2017-03-25
  > Nästa text
< Föregående

objekt3
objekt3