typ....
kanske är det bestående..det nya lugnet..men aldrig ska det få bli för lugnt;)
en livstid
en sekund
blandas ihop
och blir ett
den tid
jag förlorat
ska komma igen
för styrkan och hoppet
tycks finnas där än..
ibland
inuti
och jag tänker
på det som var
skulle bli
eller hade kunnat
varit
vi
du
du och jag
eller du..
ni hade något
visst
alla
men det var
bara dig
jag älskade
eller vad vet jag..
nu är det förbi
och
flera sorger
och besvikelser
och stunder av
lycka
har sköljt över mig
fått mig att inse
att jag vill
vara fri
eller
jag vet inte
dagar och nätter
lika växlande
som väder och vind
och jag följer med
varje pust
varje rysning
när du smeker
och masserar
min rygg..
då skulle jag vilja
stanna förevigt
i stunden
i känslan
med dina fingrar
mot min hud
i nästa ser jag
hans strålande ögon
så vänliga och vackra
och jag fylls av
den ömhet och
känner värmen
genomströmma min
kropp
min själ
och jag funderar över
vilken kärlek som är
mest värd
går det att
värdera ens...
nej kanske inte det..
den jag verkligen
vill ha
ville
har gjort alltför mycket
och nu känner jag
med tacksamhet
hur mitt hjärta
svalnar
hur jag kan andas
lite lättare
och lugnare
inser att
jag just nu
håller på att
lära mig
att ta dagen som
den kommer
och att kärleken
kommer
när tiden är mogen
eller åtminstone
rätt.....