där gapar ett svalg under största trädet
ett mörker mellan de grövsta rötterna
ett slukhål in till tidernas slut
där roten gräver sig ner till glömskan
och dricker sångerna
för de mäktiga trädens kronor
den som har öron och tror han orkar
han kan väl lyssna

men aldrig någonsin
kan han förstå