Du är inte medveten.

Men JAG är det.

Och jag känner.

Tar emot.

Du sätter kniven rakt i centrum

med en blick som inte är din.

Sakta vrider du om,

kräver att jag inte ska förblöda, utan stå kvar.

Med mitt blod på dina händer

ska jag stadigt se på medan du vinglar

och jag ska tacka för det trasiga hjärtat.

Min förlust är ingenting emot din,

tålmodigt ska jag dämpa den

och lyssna till allt du inte säger.

Jag ska förstå då du inte gör det

och jag ska ta tillbaka allt som du ångrar.

Villkorslöst ska du få döda en liten del av mig

bara för att du är värd det.

Utan alla facit

ska jag aldrig vara vilsen och alltid ge dig de rätta svaren.

När din blick ändras och du kommer tillbaka

ska jag tiga och förlåta.

Det är ok.

Jag är medveten.

Inte du.

Jag kommer alltid att älska dig.