Stormen har inte lagt sig

Tiden går men stormen rasar fortfarande inombords

Än hit än dit kastas jag

Hopp förtvivlan

Hat sorg

Vrede men aldrig lycka

Sen den 7: dec har denna storm rasat

Jag har inget tålamod, måtte det ta slut snart

Eller kommer det aldrig att ta slut

Hur går man vidare

Går man bokstavligt

Eller är det i min kropp som det går vidare

Eller Eller går det inte vidare

Om det känns som en storm i mig hur känns det då i min son som faktiskt är den som är drabbad?