Största besvikelsen är väl ändå
att upptäcka att med sjuttiofjörton ord och kvartitrehundraminuters pausar för svarsinväntande eller andra nyfikna frågor ändå

ändå inte göra sig förstådd

eller är insikten att någon inte vill förstå
det som gör en besviken och alltså vissheten att inte ens ord räcker för att laga en spricka i universums stormiga kommunikationsorkaner

inte ens ord och inte heller ens frånvaron av ord

hur lagar man då sprickor. snälla tala om. hur lagar man då sprickor.

eller är insikten av att det inte ens funnits vare sig storm eller sprickor värst. vad har man då upptäckt som får en att uppfatta storm sprickor och nödvändiga väderstyringsvertygs behov

men om inte ens ord och inte heller ens frånvaron av ord kan förmedla vare sig det ena eller andra
hur gör man då med det som inte behöver lagas

storm i ett glasögonglas är ibland
en spricka i en lins och ibland ett par glömda glasögon

vem glömmer med flit sina hjälpmedel
om man inte då behöver en ursäkt

storm
är också ibland bara naturens gång och självbalansering

man är bara på fel plats

*