Han såg på henne och visste vad han ville. Hon såg på honom och trodde att hon visste vad hon hade. En av dem hade rätt. Hon tog honom hårt i den tunna skjortärmen och skrattandes drog hon med sig honom till det förbjudna. Han såg på henne där hon dansade likt en svala och ett skratt likt en gudinna. Han kunde rå om henne under tiotusen tårar, han ge henne tio tusen lyckostunder, tio tusen skratt och tiotusen rosa moln, det visste både han och hon mycket väl om. De dansar utan själ och skrattar utan förmåga. Men när han frågade, är du min om tiotusen år? hade hon ingen aning om vad hon gav sig in på.