Han dansar vid utkanten av molnet, hans varma atmosfär sprider sig till min jord. Hans andetag förs bort av vindens bris, och hans hjärta har slutat slå. Din skepnad har för mig försvunnit men när jag sluter ögonen är den allt jag ser. Doften av det vackra är evig, och tonen av lycka är stum. Jag ser längs vägen utan slut och anförtror hoppet till dina händer, för vad du anförtror till mig, ska jag anförtro till dig. Jag för blicken mot skyn och för den till din kärlek. Mitt fagra ansikte har likt en slöja över sig och jag ropar efter din tro. Han har runnit nu men i huvudet finns minnen som lugnar min kropp och själ. Min dröm och verklighet går hand i hand, och det bör förbjudas. Du bär med dig glädjen och sprider lite över mig, där jag sitter på mitt ankare. Några sekunder av förväntan och det är allt jag begär. Fast egentligen begär jag hela världen, av dig. Somnar till musikens klanger för att gömma mig för verkligheten en sekund. Om jag fick en önskan, skulle du ha varit någon annan.
Vi slutade räkna vid 68.