Att lasta andra för att man lever ett uselt liv imponerar inte ! Om man nu har haft ett helvete när man växte upp , det är tragiskt, visserligen, men det kan, aldrig, "legitimera" en total ovilja att ta sig själv i kragen . Nu kommer väl alla ulvar att kasta sig över mig med argument som : "Du fattar inte, du som aldrig har varit i skiten !" ; Du, din bortskämda jäkel, du har ju käkat med silversked när du växte upp !" o s v . Sant, jag hade en bra uppväxt, hade det bra och tryggt och allt det där. Men.... , jag ser unga människor som mår dåligt varje dag ! En i min egen omgivning, en anhörig . Jag är absolut inte alltid "snäll" mot henne, jag , tvärtom, provocerar henne, kritiserar henne, ställer henne mot väggen då och då ! I snart tre år har det varit extremt turbulent hemma hos oss och det har, självfallet, också drabbat mig !
Hon har haft självmordstankar, gjort dito försök, lagts in på psyket mm mm . Så jag VET en del om helvetet ! Samtidigt har jag, givetvis, slitit som en "slav" för min dotter (det är henne det handlar om), skrivit spaltmil till behandlande myndigheter, ställt förslag om terapiverksamhet, ringt som en galning till dem , mm mm . Men, varje dag, är jag på henne som en igel för att hon ska rycka upp sig och ta sig ur skiten ! OM man ,verkligen, ska hjälpa sig själv ur ett helvete så är det INTE genom att lasta andra i det förflutna eller i nutid som man lyckas ! Nej, det är ens egen personliga kraft och vilja som måste återuppväckas och sjösättas ! Annars är det, tamejfan, kört !

-----