Dina ord står packade i hallen,
tillsammans med dina känslor.

Min ensamhet spikar fast
dina fötter i tamburmattan.

Men jag vet att det nya kommer att bli bra.
Efter ett tag. Efter ett tag. Efter ett tag.

Dina skuggor vandrar fortfarande oroligt.
De förföljer mina nätter, de genomskinliga.

Jag ömsar skinn nu.
Drar loss delar av det som varit.

Hänger upp dem på tår-tork.
Sparar det blöta för lärdom.

Mina ord står packade i hallen,
tillsammans med mina känslor.

Det är dags att gå vidare nu.
Så jag låter dig gå.

Mitt nya skinn glänser
i medvetandets rikedomar.