"Det är synd att du är så ung" och de där orden som får henne att frysa till is hemsöker henne om natten. Får henne att känna sig bortglömd, oälskad och framför allt äcklig. Det där fasta och våldsamma greppet om hennes handleder känner hon fortfarande, huden bränner som om det vore igår. Hans ögon, aggressiva och mörka, två speglar som visade hans tankar och hennes mardröm.
I drömmarna kan hon fortfarande känna doften av hans parfym och hur hans lakan kändes mot hennes hud när han försökte trycka ner henne i sängen. Hennes knä i hans skrev, den svarta dörren som hon slet upp och tårarna som aldrig kom. Hon kommer ihåg hur hon sprang och sprang tills hon inte orkade mer, bara föll ihop som en kvarglömd vante längs trottoarkanten. Fem år och hon kommer aldrig glömma hans namn.