Sluta kalla mig för emo för att jag lyssnar på My Chemical Romance,
Jag är inget emo för att jag klär mig i helt svart och kanske lite rött eller
någon annan färg ibland. Ok jag kanske skär mig i handlederna och är
deggip, osocial och hatad. och ja, jag gillar killar med smink och nitkläder,
det är sån jag är.

Jag är trött på att känna att jag inte passar in och jag är helt enkelt
desperat att hitta någonting mer i den här värld innan mitt liv är
över. Jag är fast i en värld som jag hatar, jag är trött på alla omkring
mig, deras fejk leenden och korkade lögner. Inuti blöder jag.
Ja, det här är alltså mitt liv i en dikt.




(Om du känner igen dig skicka gärna ett mejl, skulle behöva någon att
dela tankar med)