Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hördu. På Balkongen. Du är värdefull och kan inte lura mig.

Du talar i koder,
ett främmande språk
men jag tror jag förstår ändå.
Kanske ler du ut mot världen
men jag ser hur du mår
ur min ögonvrå säger ditt kroppsspråk allting.
Jag ser dig,
hör dig även då du är tyst.
Glöm inte det.

Säg mig,
ska det inte alltid vara vackert
även med klarsynt blick?
Då andetagen en regnig januarinatt ändå känns friska
och kalla, blöta fötter inte känns som något problem.
När orden lämnar vägskälen
och flödar fritt
och smutsen känns så ren.
I mörkret av förståelse,
sökelsen,
okomplicerat
som när under och mirakel helt enkelt bara sker
två kluvna varelser
som bara är.
Fullt påklädda men ändå så nakna.
I varsitt hörn men ändå så nära.
Som ingen annan.
I smyg utan att synda, är det så det ska vara?

Men jag ser.
Förstår.
Väntar på att du ska inta den du är.
Hördu. Balkongraggare.
Ditt shiffer och ditt stumma ansikte
säger mer än ord.
Ibland kanske man är starkare ensam.
Och DU är fortfarande värdefull.




Fri vers av Lindsy
Läst 343 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-02-04 22:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lindsy
Lindsy