det
hugger till av minnet

minnet av den kärlek
som växte
explosionsartat
okontrollerbart

och slutade lika illa
med hårda ord som
misshandlade hjärtan

och lät de missförstådda
fortsätta undra ,och tigande
gå vidare på fel vägar
åtminstone olika vägar

då kompassnålarna drog åt
så totalt och ologiskt olika
håll,
trots att hon länge var
fullkomligt övertygad om
att hennes kärlek till honom
var sann

sann och stark och
evig

troligtvis var det omöjligt att
se om det var sant eller evigt
men att det var starkt
upptäckte hon
varje gång hon återigen
drabbades av honom

och han visste

det visste hon

för de var lika,så olika
tvillingsjälar

som gjorde allt för att
bevara sina egna
identiteter
personligheter
i rädsla för
det de mest längtade efter

tvåsamheten
med just varandra

hon kände det på kvällen
igen

medan hon väntade på
sin nya vän
som hon ändå aldrig skulle
kunna älska så mycket

som denna rätt främmande
man som hon kände mest av
allt och alla
för han bodde i hennes hjärta
sen en lång lång tid...

hon önskade att han
åter skulle flytta hem...