....att besatta av en melodi dansar fingrarna i kapp
Ömsom långsamt, ömsom korta staccato
Men alltid innåt,
ständigt innåt mot kärnan
Skavande och varig ligger den gömd i minnet,
sprider sin vidriga stank i hjärtats kammare.
Gör förståndet dunkelt och dagen svår
Livets melodi går mot sin absoluta cessura,
där orkesterns dån inte längre når medvetandet
Stråken är inte knäckt och strängen är inte av,
blott violinisten ligger bruten