arm i arm, på väg från spårvagnen,
bubblar vi fram av förväntan och skratt,
vilken kväll vi ska få!

plötsligt hörs musik,
vackra toner saktar ner våra steg
och lockar oss in i det heliga.

en snabb blick, vad kan det skada?
smyger oss fram mellan bänkraderna,
för att inte störa,
fast tanken kan inte hålla fnissandet långt borta:
utekväll på en kyrkbänk!

musiken fängslar oss,
håller oss kvar trots partyhumör.
är det månne ett smil som leker
i prästens ögon när han tittar åt vårt håll?

efter konserten bjuds vi alla
till nattvard och eftertanke.
på ett långt led köar vi likt kön på Ica,
en association som får oss att fnittra mer.

när gudstjänsten är över,
är församlingen välkomna på hembakt kyrkkaffe,
vi sitter kvar likt vilsna får och undrar vad vi ska göra nu?
kan vi med att smyga ut, förbi,
för inte serveras det väl likör till kyrkkaffet? viskar vi fnissande.

då hörs plötsligt steg och framför oss står prästen,
hoppas ni har roligt flickor,
för inte kan väl en gudstjänst vara er tanke med kvällen?

han nickar menande mot oss
och ler varmt.

och vi svarar leende att vi kom hit för att:
skåla i nattvardsvin och snacksa på oblat.

han satte sig ner i bänken framför
och frågade med ett skratt om det
inte skulle smaka
med en kaka?