Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den sista stunden

Du väcker mig ur en sömn jag länge behövt. Inom en sekund förstår jag allvaret, din kropps avstånd från min, dina läppars raka linje, din ton i din röst...

Stunden var kommen, säsongen var över, vår tid tillsammans var slut.

Jag blir med ens medveten om mitt blottade bröst och skyler det snabbt. Med nedslagen blick klär jag på mig innan jag blygt tittar på den främling du med ens blivit...

Jag tog nyfiket in ditt mörka hår, dina fräknar på högerhanden, dina isblå ögon.

Du vänder dig halvt om i sängen, som för att blockera vad jag kunnat säga och plötsligt känns golvplankorna kalla och dragiga. Jag ryser och går mot dörren.




Fri vers av drover
Läst 296 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-10-10 00:48



Bookmark and Share


  Undine
Du förmedlar starka känslor. Det gör ont att läsa, du är mitt i prick. Den svåra stunden då man förlorar någon. Aj!
2017-10-10
  > Nästa text
< Föregående

drover
drover