1.
Värst va de klapprar av hovar ida.
Så de doftar av hästarnas spillning.
Tornistrarna dinglar, när märr tuggar hö
medan ölet bärs in i affär’n.

”Smack-smack – se så! För nu kör vi igen!”
hör man kusken så ropa från bocken
o-och piskan den klatschar, när kärran tar fart,
där på stenlagda gatan i sta’n.

Det är vardag här i Götet
med vinter som håller sitt grepp.
Uppskottad snö och kedjor på däck
året är nittonhundrafyrtiofem
och på pass uti ett gathörn
står konstapeln med sabel så grann.
Han har knappar av guld
och på huvudet bär han päls-möss-a.

Från älven hörs ångvisslors tjut.
Fartyg från fjärran land
lossar last till järnvägsvagn.
På Kungsportsbron ropar man ut
”Goda små äpplen! – Fem styck för en spänn!”

2.
Se! nere på Haga Kyrkogatan,
se, där kommer en spårvagn i kröken.
Det gnisslar det skramlar och i vagnens dörr
där står självaste vår konduktör!

Bredvid går en po-ojke på trottoar’n
han har handen sin uti sin mammas.
”I-idag skall vi handla hos fru Johansson
hon har alltid de färskaste ägg.”

”Se-en går vi in till slaktar’n,
herr Larsson, som ger dig en korv.
Fläsk skall vi ta, en bit isterband
och pappa vill säkert ha medvurst igen.
Osten köper vi hos Svensson,
han är granne med Skomakaren,
vi får smaka en bit och i en mjölkbutik
köper vi bar-k-is.”

”Pojke, vet du, kassen är full.
Hjälp mig att bära den!
Vi går hemåt nu igen.
Men på vår väg skaffar vi grönt
doftande i affär’n hos skön Andersén!”.

3.
Värst va de ryker från bilen ida!
Se, där eldar min pappa i pannan.
”Det är gengas, min vän, som kommer från den,
när man fyrar med halvslutna spjäll.”

”Barnen skall hållas en bit härifrån
fö-ör gasen är giftig att andas!
Fast i motor’n ges fart, när man eldat ett tag.
Hoppa in nu! så ger vi oss av!”

Tänk att resa ut på landet!
Att sitta i bilen och se
ängar och fält och gårdar med djur
och vä-ägen som ilar bort mellan hjul.
Se, bredvid på rälsen stånkar
e-ett ånglok som puffar sin rök.
Det drar vagnar i rad, det är fart, det är fläkt
genom Bo-hus-län.

Pappa är glad, visslar och kör
”Kriget är slut till sist!
Vi kan leva fritt som förr!
Aldrig igen – grön uniform.
Framtiden är för dig –
och för alla små!”

4.
Värst va det kacklas från hönsen ida
så de sprätter och pickar på marken
i redena lägger de guldbruna ägg
som jag plockar i korg in till mor.

Från gårdsplan hörs hovstamp och gnägg från vårt sto
hon skall selas och spännas för skrindan
och pappa han stryker med hand över skinn
”Blända, vet du, hö’t kör vi nu in!”

”För det ligger där på ängen
har torkat i sol och i vind
mjölk ger det oss och trygghet förstås
ja, vad vore lantlivet utan dess doft!”

”Jorden har vi skött i sekler
sedan stenåldersfolken kom hit
vi har liar och plog
och på åkrarna bärgar vi råg och korn”.

”Lässa nu hö’t – trampa det väl
skrindan skall köras bort
fylld av kraft från Bohuslän!
Till gården vår – till la’går’ns loft
lyfter vi lasten upp -
hör ni! nu gal vår tupp!”

5.
Åter i staden, nu cyklar vår pojk.
Det är Valborg, han styr bort mot Skogen.
Han ser gräsmattor grönska, fullt utav folk,
som har kommit med lunch i en korg.

Man sätter sig ner på filt uti sol
”Oh, vá gött du, nu skall vi få fika,”
sa Kålle, han blinkar och öppnar en pils
”Ada, sätt dig här tätt intill mig!”

Efter vinter är det härligt
att lätta på klädsel och se
barfotaspring, ballonger och blom
ja, vad vore vår utan glasstånd och sång.
Sedan ser vi på Cortègen,
den som ringlar sig fram genom sta’n,
Chalmerister, såklart
gör sig lustiga där på last-bils-flak.

Genom Allén, på Avenyn
kantad av stor publik
med eskort av hästpolis.
”Kålle, min man! Ser du så grann!”
”Köp mig en Majvippa – kyss mig sen igen!”