Varje natt som jag tittar upp emot stjärnorna, så blir jag berörd och börjar själv att glittra lite grann
blänka
Börjar att tänka på mig själv som människa och individ, för att titta upp på emot stjärnorna som lyser så nära men ändå så långt borta
ger mig alltid någon slags inre frid
då jag inser att jag är någon trots allt, i detta stora kosmos
Sen att jag kanske kan vara ganska så betydelselös på det stora hela, bryr jag mig inte så mycket om
för det spelar mindre roll
För när jag tittar upp emot stjärnorna på den stora klara becksvarta natthimmelen
så drömmer jag mig alltid lätt bortom, tid och rum
för när jag står där och beundrar stjärnorna, så existerar inga klockor

Jag är någon trots allt!

Ken Cassel
2/12-07.