Du tog mig ifrån det.
Det gjorde mig känslokall.
Likt en sten i havets kalla vinter.
Du räddade mig.
Trodde du.
Jag lät dig tro, lät dig hoppas.
Jag gjorde allt, allt för att låtsas.
Mörker, kvävande mörker.
Kan inte andas.
Trampar på mitt bröst.
Krossar mina revben.
Skrynklar ihop mitt hjärta.
Jag är kvar, detta kalla, oändliga mörker.
Jag låtsas.
För din skull.
För dig.