Det är ju misslyckandet, som skall väcka oss
inte på något vis alls få släcka oss
den glädjen skall väl inte motgången få
så på den är det bara att ge sig på
visa att man visst kan
inte skall väl den, som segrare få stå
och oss utan en värdig kamp få slå
aldrig på tiden, vi skulle ju bara sträcka på oss
aldrig kan någon eller något annat knäcka oss
så det är bara att igen kapa sin tross
och kasta loss och sen tända ett nytt: Bloss!