Tiotusentals snöflingor mot min vintertrötta hud,
och solen kikar ibland igenom
trots att det är så kallt
Trots att det är februari
och allt är vitt och grått

Men inuti,
tonårstvivel,
är det ingen årstid alls
Varken vackert eller fult
gott eller ont,
kanske en stilla storm
blåser
blåser utan att lindra
"För du kan inte se, när löven faller ner, hur fel jag är"
Du kan nog inte se mig alls
fast tur att det inte är höst