Hans ögon mötte mina på eftermiddagen,
efter att jag checkat in
Jag spanade in hans rygg då han,
sakta gick ut i lobbyn,
medan jag gick upp i varv
Så otroligt attraherad,
samt fantastiskt generad
över att rodna bara av en blick

Jag åkte in till stan,
och på tunnelbanan var han fortfarande i mina tankar,
och i mina tankar var han i mig
Jag skakade på huvudet,
i ett försök att skaka bort,
okynnestankar och onödig längtan
efter något som inte ens kan hända
Att drömma är gratis, sägs det
men på bekostnad av att verka normal,
och inte uppriktigt upphetsad utan hellre lugn och sval,
så kanske London Underground inte är en passande plats

---

"Jag platsar inte här" tänker jag
Hostelbaren är fylld till bredden,
av människor som talar med bred dialekt
och jag förstår knappt hälften av vad som sägs
Jag funderar på att knyta mig,
ett för tidigt sänggående inför en tidig morgon,
men plötsligt: ett psykiskt knytnävsslag
Han sätter sig vid ett bord i rummet bredvid
och tiden tycks stanna,
men inte på det klyschiga viset att visarna slutar snurra,
utan att tiden helt enkelt inte längre är viktig
Efter en cigg,
en mental konversation,
två cigg,
blir det dags för socialisation

Hans ögon glimrar mot mina,
när jag sätter mig bredvid honom,
och jag är säker på att jag glimrar ikapp
Raka vita tänder,
(en tunn silverring i ena näsvingen)
jag snuddar vid hans händer,
och han frågar; borde vi inte kyssas?
Jo, det borde vi

Sedan: borde vi inte gå någon annanstans?
Och ja, det gjorde vi