Jag minns mitt gymnasiala jag
som iturivet och sönderslitet
Och idag
vill jag inte tänka på
de sprickor jag lyckats skapa i dig
(genom att göra likadant
som han gjorde mot mig)

Jag vet exakt hur ont det gör
att tråna, att blänga
att hata, att längta
att vänta, att inte veta
och att förgäves försöka att streta
emot

Allt det svarta och det mörka som jag kände
allt det som sved och allt det som brände
Allt det upprepas nu och jag får dig att lida
Jag ville aldrig att det skulle svida,
att det skulle kännas och brännas
likadant hos någon annan
någonsin
Att åsamka smärta,
svärta,
är det sista jag vill
Du vill
att jag ska vara din
(men jag tillhör knappt mig själv)

Som jag önskar jag vore någon annan,
någon smartare och någon mer förstående
Trots att jag såklart förstår,
att det inte är smart
att försätta andra i timlånga attacker
uppbyggda utav svek och utav undran,
men kanske mest utav förundran,
att en annan människa kan vara så dum

Allt jag vill säga är att
jag bara är svag,
att jag är vek,
under min egna längtan efter
något slags kärlek
(men kanske mest efter närhet)