Om en kunde få frysa tid,
mellan snapsvisor och vinnarkramar,
mellan fransk potatissallad och blomsterkransar,
mellan starka armar och försiktiga hjärtslag,
just precis när blickar möts och balanssinnet sviktar

Livet kanske vore bättre
eller åtminstone mindre tufft,
om en alltid fick andas midsommarluft,
och andas i takt,
med någon som
får en att slippa ständigt vara på sin vakt

Om en kunde få frysa tid,
mellan kvällens sista öl och morgonens första tankar,
mellan sträva soffkuddar och ett hjärta som bara bankar och bankar,
mellan fingertoppar mot ens revben och lätta nackpussar
just precis när dörren öppnas, råkall luft sveper över bara axlar
och
en ändå får ligga kvar i samma famn

Livet kanske vore bättre,
eller åtminstone mindre svårt,
om det alltid fanns någon som höll om en
hårt,
trots att andra ser

Om jag kunde få frysa tid
när du tittar på mig och ler