Ord som skriks
Fötter som klampar
Ljudligt
och argt
" Kan du inte förstå?"
Med tystnaden
ekar svaret

Samma visa
varje gång
det blir aldrig
någon förändring
Lär vi oss aldrig?

Jag klampar upp
frustrerad
och ledsen
där nere
sitter mamma
bedövad
och ledsen
över orden hon har hört
och sagt

Snart smyger hon upp
ska be om
ursäkt
jag vill
men ilskan
ligger kvar
och stöter bort
henne

Allt börjar om
igen

Båda vill vi
så väl
men det blir
så fel

vår kärlek
skjuts som
pilar av sten
istället för
pilar av dun