Så du skriver dikter?
Fnyser han och söker med sin blick åskådare, det är ju såhär att den typen av ”människor” som mer är (en variant av) män-i-skor än nåt mänskligt. Egentligen finns inte det mänskliga i den typen, den typen av typer….

Så han söker med blicken om han kan se nån, lägga upp sitt fula flin där han hänger ut sitt tandkött like en hajliknande varelse, hittar han ingen åskådare så kan han spela människa, ett tag, för nån sån är och kommer han inte att vara…

Så den fnysande, rysande och i alla sammanhang, falska människa, som han är, hittar ingen, ser ingen som kan spela med i hans spel just nu. Han spelar så den halvnorske mördarpredikanten från Uppland skulle nästan bli, avundsjuk… Annars finns det likheter, märkliga likheter som syns om man synar saken.

Hur många ringar var det nu, förlovningsringar och brölloppsringar, var det 5 eller fler?

Så frågan kan bli, är kvinnor dumma som går på en sån skojares snack och beteende, eller är de smarta som drar sej ur, i tid. Ja alla utom den sista… de skaffade han barn med, ja det heter så, över 40 skaffar han sitt första, sånt kallas kärlek eller egoism?

För de som inte kunnat få barn så förstår jag det, men för han så känns de bara, han är inte bara tragisk, han tänker inte ett dugg på barna heller…. Fy fan….

Nu sitter han här, föraktfullt utseende, hånflin och tandkötts häng, och man undrar, vem fasen är det egentligen, vem är han, är han helt utan det vi kallar mänsklighet? Det han visar är en annan sida, och många går på det…. DET är kanske det mest sorgliga, att så många går på det, inte ens hans föräldrar verkar förstå vilken djävul de närt.

Men jag skriver, skriver dikter om rättvisa, om närhet, kärlek, och det som är verkligt, sånt som inte är pengar, snikenhet och annat… du kommer aldrig att förstå.
Tar man undan pengar och snikenhet ur ditt liv så finns knappt nåt kvar…