En beskrivning hur de känns när man försöker vara sig själv bland andra men ingen ser det och hur det känns att bli nästan osynlig...
Jag vill inte gråta
Tårarna trycker
bakom ögonlocken
bränner och vill ut
men jag vill inte
Jag vill inte gråta
jag vill inte veta
att jag har
misslyckats igen
Jag kan inte prata
huvudet är tomt
jag kan inte le mer
ni vill ändå inte ha
mina leeenden
Bland er
är jag ett spöke
av mig själv
en grå skugga
av det egentliga jag
Jag vill inte gråta
det är då jag vet
Att jag har misslyckats igen