Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Låt oss smälta

En gnistrande flinga på ditt iskalla öga
speglar så vackert din vision
Jag håller mig nära för att kylas av dig
Blev att flamma så plågsamt
när du lät fingrarna följa mitt käkben

Jag frös sönder i natt med ett leende
Din kropp drar till sig värme och strålar
Jag håller mig nära och speglas i glansen
och ser när du kartlägger mina födelsemärken
medan jag låter min hud smälta med din




Fri vers av HQ
Läst 505 gånger
Publicerad 2005-12-12 18:14



Bookmark and Share


  Rublev
Några fler tankar...
Du växlar mellan olika tempus
tycker det fungerar bra utom här:

”Din kropp drog till sig värmen och strålade
Jag håller mig nära och speglas i glansen”

Tolkar det som att diktduet fortsätter att stråla
och det är därför som diktjaget kan spegla sig i glansen av hans strålar... Prövar en sammanbindande variant:

”Din kropp drog till sig värmen och började stråla
Jag håller mig nära och speglas i glansen”
2005-12-18

  Rublev
Mycket vackert och smärtsamt.
Om att leva symbios med en utsugare...

”En gnistrande flinga på ditt iskalla öga”
”Jag frös sönder i natt med ett leende”

Funderar:
”Blev att flamma så plågsamt”
Lite knöligt, men med stark betydelse.
Tolkar det som att diktjaget flammade mot sin vilja, nästan våldtagen...

”...smälta med din”
testar variant: ”...smälta samman med din”

Om du slutar en mening med punkt, låt det överensstämma med hur du använder stor bokstav.
2005-12-14

  ForeignFragments
osammanhängande. en sån dikt som låter fint men som antagligen bara skrivaren själv förstår.
2005-12-12
  > Nästa text
< Föregående

HQ
HQ