Jag skriver nu, för jag har haft en massa tankar den senaste tiden. Jag har svårt att sätta ord på dem och detta är ett försök att få lite ordning i mina sinnen.

För 6 år sen så förlorade jag min familj. Jag valde att förlora den, för jag trodde att det skulle bli lätt att få allt det där igen. Jag hade fel…

Jag har glömt hur det är att ha en familj och känna att jag är delaktig och sammanförd med någon. På den långa vägen hit till idag, så har jag lyckats skaffa mig ett hårt skal, som skyddar mig. Som skyddar min trygga ensamhet. Det är svårast att kunna bryta sig in. Och nu den senaste tiden sen när vi började träffas, så har jag förstått att jag behöver lossa lite på skalet och våga släppa taget om tryggheten. Min fråga är,,, Är du beredd att ta emot det jag har att ge?

Vad är viktigt för dig? Hur är ett perfekt förhållande för dig? Vad är ditt mål med att leva med mig? Jag önskar du kunde släppa på ditt skal också, våga släppa in mig.

Jag känner mig ensam, känner att jag börjar bli likgiltig inför framtiden. Vill inte släppa mina mål och drömmar. Vill du dela dem med mig?

Önskade att jag inte behövde prata med dig om detta, för jag önskade att du och jag är rätt för varandra där vi förstår varandras behov, och där vi vill va med varandra, planera en framtid.

Jag är i en svacka i mitt liv just nu av en anledning, och jag vill ta vara på denna tid i nuet och komma fram till vad min förändring ska bli. Vad är det goda som kommer fram genom detta? Kan du hjälpa mig att se det? Vill du det?

Jag har inte tid att sova, är nog därför som jag inte kan sova på natten, för jag har så många tankar som jag vill hinna med att tänka igenom innan mina rutiner kan starta om igen på nytt och innan mina batterier är laddade.

Du kom in i mitt liv för typ tre år sen, och det gjorde du av en anledning, och jag vill ta reda på vad den anledningen är.

Önskade så att jag KÄNDE att du ville dela mitt liv