Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
... En sann novell, om någon i världen som har svårt att lita på sina medmänniskor!


Våga ta emot

Du lyste upp hela dansgolvet och jag såg dig genom trängseln, du va brun och det syntes att du njutit av solen någonstans. Vackraste jag sett.

Jag dansade fram till dig, och du tog tag i mina händer och tog mig tätt intill dig. Du smekte mina kinder och det kändes tryggt, kändes rätt och jag kände mig kvinnlig.

Kvällen tog slut och vi bytte inte ens nummer... jag va så besviken på mig själv. Du fanns i mina tankar med en stor nyfikenhet.

Efter ett par månader, får jag ett sms, från dig! Varm känsla...
Vi blev tillsammans, vi träffades varje dag...

En kall känsla kryper in i mig, känsla av \"för seriöst\" en försvarsekanism i min kropp skriker NEEEJ!!
Panik... jobbigt...sårad... ont!

Jag gjorde slut, du blev arg och ledsen, jag skyllde på dig, du va \"för på\" du va \"för negativ\"

--------------------------------------------------------------------------------------------

Ett år har nu gått, vi har haft lite kontakt hela tiden, någonstans inom mig kändes det lite fel, att det inte blev du och jag.

Vi kom fram till en dag. att vi skulle ut och gå, vi va ute och gick i två timmar, hittade alla omvägar vi kunde för att slippa gå hem, utan avarandra. Då insåg jag omedvetet att jag saknat dig. Gav dig en kram när vi skulle gå skilda vägar.

En kväll för två veckor sedan:

Du kom hem till mig för jag skulle massera dig, pirrande känsla.
Med skön låg musik och med levande ljus gjorde sovrummet sig till en skön harmoni.

Jag bad dig att ta av dig tröjan så jag kunde massera dig, vi sa inte ett ljud, jag masserade dig länge.

Åtrån började krypa fram... jag puttade känslan bort i från mig. Jag masserade ryggen, din vackara muskulösa rygg, din fina nacke i din korta frisyr, hör hur du slappnar av och känner hur du ryser.

Jag masserar dina axlar, dina överarmar, ner till underarmarna... dina händer... höll kvar dina händer lite längre, kramande... du kramade tillbaka.
Ilning genom kroppen.

Jag kvävde mitt stönande, blundar hårt... Inser att jag vill! Vill mer,vill ha dig.

Idag inser jag att jag för ett år sedan inte va redo, hade svårt att lita på dig och på andra också, jag har jobbat mycket på att lita på mina medmänniskor igen, efter många svek. Och idag så dejtar vi, jag ser mer och mer fram emot, att se dig. Saknar dig strax efter att du gått.

Jag blundar, hoppas och vill att det ska förbli såhär... har längtat så mycket efter denna känslan, värme, åtrå, skratt och gråt med en trygghet som byggs upp mer och mer.




Prosa (Novell) av Jea
Läst 734 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-02-06 18:50



Bookmark and Share


    JJ VIP
Vackert och hoppfullt! Novellen understrycker vikten av att tillfälligheterna kommer i rätt tid... Mognad och tillit är en bra utveckling! Jag tycker om din novell som känns väldigt när och äkta! Applåderas! Mvh. JJ.
2008-02-07
  > Nästa text
< Föregående

Jea