jag tog cykeln till Talltorp
för att besöka min mormor och morfar

och när jag äntligen kom fram
så satt morfar vid fönstret som vanligt
han brukar alltid vinka
men inte denna gången

mormor öppnade dörren
växlade vänliga ord
hon bjöd mig på fika
och jag satte mig vid deras bord

hälsade på morfar
han satt och var tyst
sedan undrade han vem jag var

jag undrade om jag skulle skratta eller ej
för han brukar ju alltid skoja om allt

men han skojar inte denna gång
och jag svarade med darrig röst
"det är ju jag, ditt barnbarn"

han sänkte sin blick
såg skamsen och förvirrad ut
men jag sa att det var ingen fara

en tystnad varade ett bra dag
innan vi började konversera om vardagliga ting
morfar frågade mig om körkortet
och jag berättade att det går bra

en stund senare
så frågade han mig
.. hur det går med körkortet
och jag svarade igen
att det gick bra
men jag låtsades
som om att han aldrig frågat det förr

dagen gick
och jag var tvungen att bege mig hemmåt
så jag kramade om dem båda
tackade för fikat och för sällskapet

och när de såg mig cykla bort längs gatan
så frågade morfar
"vem var han?"