Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kraftfältet

Det såg ut som två händer
Helt vanliga händer
En manlig
En kvinnlig
Fem fingrar på varje

Men något mer fanns där
Något som inte syntes
Mellan dem fanns ett kraftfält
En spänning
En nervös förväntan

Kraftfältet genomträngdes
Då och då
Och händerna nuddade varandra
Inte mycket
Men det gick inte obemärkt förbi

Kraftfältet exploderade
Och sände en våg
Genom hennes kropp
Så stark
Att den blev till tårar i ögonen

Till slut vandrade fingrarna
Runt kraftfältet
Och händerna inneslöt det
I en omfamning
Med värme

Det såg ut som två händer
Som långsamt
Fattade tag om varandra
Men det var så mycket mer

Det var början




Fri vers av Mönster
Läst 297 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-02-13 14:26



Bookmark and Share


  Cia
underbart underbart underbart!<3
2011-02-18

    Loffe
Missförstå mig rätt (vilket jäkla uttryck), men… Jag skulle vilja påstå att de tre sista orden gör hela dikten.

Kan undra när jag själv ska sammankopplas i ett liknande kraftfält. …Snart hoppas jag, så stämningsfullt, mystiskt och nyfiket som du beskrev det hela. Goodie-goodie!

// Loffe
2011-02-13

  wildrose
OMG! Vad läskigt! Jag funderade på en exakt likadan text när jag satt på spåret till jobbet tidigare idag! Mkt bra skrivet ( nu slipper jag skriva).
2011-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Mönster
Mönster