Detta eviga tjat var eviga dag,

då Ja blir Nej och Nej blir Ja.

Ni vet så väl vad ni ska göra,

men ändå trots allt ni med morsan ska köra.

Ni orkar ej maten, men tar gärna en glass.

Vad gjorde jag för att tjäna detta lass.

Jag ber er snällt att sluta bråka.

men ändå ni varandra fortsätter att tråka.

Jag får ett frispel ber er att vara tysta,

varnar er sedan att något ljud knysta.

Motsatt effekt får mina hot,

mot skratten från er finns inget bot.

Vad gör man med änglar med svarta vingar?

Kanske som jag dem i sängen svingar.

När gråten har tystnat och sömnen de funnit,

undrar jag stilla vem som kampen har vunnit.

Jag känner mej ej som en vinnande kvinna

och undrar förtvivlat var jag tålamodet ska finna.

Nu sover de lungt och har glömt allt tjat,

jag hoppas morgondagen blir utan allt gnat...